Forskningsforum Offentliga måltider

Vad händer inom forskningen? Hur får vi igång mer forskning och innovation kring offentliga måltider?

Den 7 oktober bjöd vi in till ett första Forskningsforum Offentliga måltider på tema hållbarhet och hälsa. Såhär såg programmet ut. Vi hade med forskare från Chalmers, Göteborgs universitet, Örebro universitet och RISE. Livsmedelsverkets kompetenscentrum deltog också. Dagen livesändes och lockade över 50 deltagare.


Här hittar ni presentationerna från 7 oktober 2020:

 


Under dagen uppkom en fråga kring matsvinn

“Minskningen av det matavfall som inte kan hamna i magen, exempelvis ben, räknas det som matavfall även om det går till biogas?”

Svar från Karin Fritz på Livsmedelsverket:

“Ja, ben, skal, kaffesump etc. räknas som matavfall även om det går till biogas.

Ett längre svar och utveckling av detta:

Målet är inte om att minska det oundvikliga matavfallet. Utan det handlar om att minska matsvinnet (det matavfall som går att undvika) som hade gått att äta. I det nya avfallsdirektivet byter matavfall namn till livsmedelsavfall vilket jag förstår kan förvirra.

Livsmedelsavfallet delas alltså upp i två delar, i onödigt (matsvinn) och oundvikligt, men det är inte reglerat (i lagstiftning) vad som är vad, eftersom det varierar utifrån individers olika preferenser samt matkulturer. Onödigt är rester eller produkter som slängs men hade kunnat ätas, och ses som matsvinn. Oundvikligt är till exempel ben, bananskal och kaffesump som vi ändå normalt inte äter.

Nu när det nya nationella etappmålet är formulerat utifrån livsmedelavfall (pga att EU vill att rapporteringen sker på den nivån) är det viktigt att förstå att för att livsmedelsavfallet ska minska med 20 % till 2025 så innebär det alltså att matsvinnet behöver öka mer än 20 % då även det oundvikliga är med och det ses som statistiskt. Sedan är som jag nämnde relationen mellan vad om som onödigt och oundvikligt olika inom olika delar av livsmedelskedjan.”

 

Ett hypotetiskt räkneexempel:

Det totala livsmedelsavfallet är 70 000 ton inom offentliga måltider i Sverige.

Och vi antar att 15 % (10 500 ton) av livsmedelsavfallet är oundvikligt och matsvinn utgör 85 % (59 500 ton).  Det vi kan påverka är alltså matsvinnet.

Vad skulle det innebära för minskning av matsvinnet för att minska det totala livsmedelsavfallet med 20%?

0,2 X 70 000 = 14 000 ton

14 000 / 59 500 = 23,5 %

Så i detta exemplet behövs en minskning av själva matsvinnet med nästan 24 % för att nå en minskning på 20 % för det totala livsmedelsavfallet.