Bob Hansson

– Den viktigaste på jobbet är du!

Bob Hanssons budskap för dagen var kristallklart. Vikten av att se varandra, att bekräfta varandra och att se till att vi alla känner oss ”innanför” var kärnan i Bobs historia, som började redan innan han föddes.

Bob delade med sig av en uppväxt där han var den som lärde sig sist i klassen, som var jobbig och som blev utkastad från skolan. Långt ifrån ett geni, och den som till och med lärarna varnade de andra eleverna för – ”du vill väl inte bli som Bob” – hörde han mer än en gång.

Så helt plötsligt dök Gösta upp. Gösta var Bobs klassföreståndare i högstadiet, och för första gången fanns det en vuxen som faktiskt frågade vad han själv ville göra. Och ännu mer förvånande – Gösta väntade på ett svar och verkade vara nyfiken på vad det där svaret skulle bli. Det kom inget, utan Gösta fick ge svaret själv: ”Du kan välja mellan att bli kriminell och musiker.” Och så tog han med sig Bob på musikturné, där denna trettonåring för första gången fick känna hur det var att vara innanför.

“Snällhet skapar de allra bästa teamen”

Härifrån tog Bob oss vidare in på arbetsplatserna. Och pratade om hur vi skapar innanförskap där. Om vikten av att se varandra – av att ge varandra feedback, bekräftelse och lyfta det som är bra. Om vad som förenar de allra bästa teamen på jobbet – är de smartare, bättre utbildade, mer kreativa? Nej, det har visat sig att de är snällare mot varandra. Snällhet skapar de allra bästa teamen. För snällhet handlar inte om att bli överkörd. Eller att göra som alla andra vill. Snällhet kanske till och med handlar om att ta en konflikt för någon. Och i arbetsmiljöer med tufft arbetsklimat handlar det också om att våga stå upp för det man tycker, att säga till att du – när du säger så där så blir jag ledsen.

Och Bob avslutade med en reflektion på det gamla och det nya ledarskapet. Den gamla ledaren skulle veta bäst och ha alla svaren. Den nya ledaren ska ställa de rätta frågorna och kunna ta positionen som den som kan sämst – det är medarbetarna som ska ha svaren. Och den eviga utmanande frågan – Hur ska man stå ut med att alla människor inte är som jag?